Så har jag nu kommit fram till sista dagen på sommarlovet och vi var tvugna att lämna Halmstad för att åka tillbaka till Stockholm. Jobb och dagis väntade.... Men, innan vi lämnade Halmstad så var Olle på 5-årskalas hos kompisen N. Efter lite korv & bröd var det dax för fotbollsmatch. De var hård kamp i första halvlek. Utan att skryta (!) så var Olle otroligt duktig och gjorde massor av mål. I halvlek lyckades jag ta en fin bild när killarna tog en kiss-paus.           Några timmar senare satte vi oss i bilen upp till Stockholm. Fem veckors sommarlov var över.  Men, Stefan och jag skulle tillbaka till Halmstad redan helgen efter för att gå på bröllop!

"När storfiskaren talar om hur stora fiskar han fått, då räcker armarna inte till...." En av de sista dagarna på vårt långa långa sommarlov kom vi så äntligen ut på havet för att fiska. Olle hade fått ett fint fiskespö av A-B & L som nu äntligen skulle testas på riktigt. Olle, bonuskusinerna L & L, jag och Stefans pappa åkte ut på havet. Tyvärr lyckades vi inte få ihop till middagen men L lyckades ialafall få upp en liten fisk. 

Hipp hipp hurra!! Den 10 augusti blev mamma/mormor pensionär. Eller rättare sagt hon fyllde 65 år men ska inte gå i pension. Vi får se hur länge till hon tänker jobba...          

Det är konstigt hur man får sina "smeknamn". Både de namnen som folk kallar en men även de namnen som folk använder för att förklara någon. När jag jobbade nere i St.Anton fick man ofta ett prefix framför sitt namn som visade på vart man jobbade eller i vissa fall bodde. Pettneu-Mange, Fahrner-Pontus, Alber-Jonas .... Min lillebror kallas av vissa för Lill-Anders. Detta för att de redan hade en Anders i sin närhet - som uppebarligen var större!

Mamma har en vännina som heter M, hon i sin tur har en dotter som heter A. En gång för länge sedan bodde de i Veddige. Men, fortfarande säger vi "Lilla A i Veddige" när vi pratar om henne. Dessutom är hon inte mindre än vad jag är så att jag säger lilla är också fel. Iallafall har mamma och M känt varandra väldigt väldigt länge. De senaste somrarna har vi träffats alla tre generationerna. Ibland hos M i Träslövsläge och ibland hos mamma. Denna sommaren var vi hos mamma. Barnen lekte som vanligt otroligt bra ihop trots att de bara träffas 1 gång/år. I år var det vattenballonger och sedan lekte Olle och L i sin egenbyggda koja och där fick de två yngre tjejerna,  inte vara med.

Men, när Olle och L lekt klart och de var på väg hem. Då passade E på att leka i kojan - så nej, det är inget straff utan helt frivilligt! :-D                           En avskedskram - vi ses nästa sommar!

Kan inte nog påpeka hur konstigt det känns att blogga så här långt i efterhand. Men, eftersom jag har så många fina bilder och minnen från sommaren vill jag ändå göra det. Här är en bonusbild från lördagskvällen på TSR. Tycker den är fin (Stefan ser lite för allvarlig ut kanske) och det är sällan vi alla tre kommer med på bild.  

En annan bild jag också vill visa är på mig och min första fröken G. Jag började på Kyrskolan en dag i augusti 1980 (japp så gammal är jag!). Genom åren har jag träffat G några gånger och varje gång är hon lika gullig och minns oss alla i klass 1B! Otroligt med tanke på alla barn hon haft genom åren. I somras på TSR sprang jag på henne, går fram och säger:

- Hej G!

Då svara hon utan att tänka efter:

- Hej Emma!

När TSR var över lämnade alla skeppen hamnen. Då begav sig alla Halmstadbor man ur huse ytterligare en gång. Vi cyklade ner till Grötvik och tittade - vi var inte ensamma. Men, kusten är lång så alla fick "havsplats" och såg bra.

"The Tall Ships Races är världens största internationella havskappsegling - en kombination av tävling och vänskaplig samsegling. I år går starten i Waterford på Irland och kommer på sin väg mot målgång i Halmstad att passera Greenock (Skottland), Lerwick (Shetlandsöarna) och Stavanger (Norge). Hela tävlingen tar cirka en månad - starten går den 3 juli och fartygen förväntas gå i mål i Halmstad 4-5 augusti. " Så går det att läsa på hemsidan för TSR. Jag tror alla Halmstadbor gick man ur huse de dagarna för att titta på alla fartyg som låg i hamnen. Så gjorde även vi.

- Det kommer en riktig cowboy!

Ja, Olles bonuskusin L lät lite chockad men nyfiken första gången han såg/träffade min bonus bror M (ja, det blir mycket "bonus" när man separerar). Iallfall så kanske det låter lite konstigt men det är det inte - han jobbar på High Chaparral och gillar det där med cowboy- och indianliv. Visst måste det då finnas indianfjädrat och indiantält att leka med hemma hos mormor/farmor & B.